En fasters funderingar

Idag har jag passat Clara. Det är av yttersta vikt att nämna att Clara är 19 dagar gammal. Eller ja, 19 dagar ung. Clara är alltså per definition ett spädbarn. Detta lilla söta spädbarn skulle jag, dess faster, passa medan den gode fadern var på nya jobbet och den ömma modern hos doktorn. Vid passningens start ligger Clara nedbäddad i vagnen, med ny blöja och mätt mage. Faster startar skämtsamt:
– Ja du förstår lilla Clara att faster har inget i sina tuttar så något käk under turen blir det inte.
– Det går säkert bra kvittrar den ömma modern, hoppar in i bilen och kör iväg.
Ok Clara, we´re on our own now…
Faster travar iväg, sin vana trogen, med powerwalk-steg. Tre steg går bra sedan slår faster i fötterna i vagnens underrede. Shit Mallan lugna dig, flanera, strosa, ta det lugnt. Ok, vi slår av på tempot, njuter av solen och Clara som sover som en bara ett barn (spädbarn) kan. Solen ligger väl inte i hennes ansikte, nejnej, det ser bra ut. Men vänta lite, här framme svänger ju cykelvägen. Hur kommer solen stå då? Ok Mallan räkna ut det snabbt. Kommer Clara få solen i ögonen? Måste du vända vagnen och i så fall åt vilket håll? Räkna ut det då Mallan. Om hon får solen i ögonen kanske hon vaknar och vad har du då för motmedel? Mat? Tomma tuttar konstaterade vi ju redan innan. Nä men se, det fungerade ju att svänga, ingen sol i ögonen. Lysande Mallan. Då kanske du skulle börja tänka på att slappna av i axlarna, höja blicken något och andas lugna fina andetag. Lagom till min andning börjat fungera så låter Clara. Jag lovar, hon låter. Hon fnyser lite, knorrar lite och ändrar ställning. Shitpommesfrites vad ska jag göra? Jag håller andan, vilket inte är en särskilt effektiv metod för länge, och konstaterar att Clara sover vidare. Jag ler lite spänt, eller för att vara ärlig, jag försöker le men det blir nog mest en grimas. Gash, hon ska väl inte vakna? Nix Clara sover vidare. Vi befinner oss vid det här laget på en mycket trevlig väg. En grusväg genom en skogsdunge med skön skugga. Så skön att jag helt sonika stannar där. Svetten rinner vid det här laget praktiskt taget upp för ryggen på mig. Jag står stilla och kör vagnen sakta fram och tillbaka. Härligt Clara, här kan vi stå tills din mamma ringer och säger fritt fram.
Jag hör den långt innan jag ser den. En moped i hög fart med högt ljud. Oerhört högt ljud. När jag tänker efter så lät den ungefär som ett reaplan. Den susar förbi oss och Clara spärrar upp ögonen och ger ifrån sig ett skrik. Ett skrik! Din lille förbannade mustaschprydde pubertale tonåring, har du inga föräldrar som ser efter dig? Vara ute och köra på det här viset mitt på dagen? Vore jag kurator på din skola skulle jag minsann ta dig i örat. I alla mina hemska tankar kring ynglingen på mopeden har jag nästan glömt att Clara vaknade. Jag släpper ynglingen med blicken och tittar ner i vagnen. Clara sover som bara ett barn (spädbarn) kan. Jädrans tur för ynglingen det…
Några minuter senare ringer den ömme modern och säger att hon är på väg hem. Ok, säger jag hur coolt som helst, då vänder vi väl hemåt så småningom. Att vi stått stilla på en grusväg med nosen vänd mot hemmet en bra stund säger jag förstås inte. När vi närmar oss hemmet ser jag till att se väldigt avslappnad ut. Sänkta axlar, ett leende och en kontrollerad andning.
– Hur har det gått? Det var inte så farligt va?
– Farligt säger jag med frågande blick? Nähä jag har knappt funderat på henne, hon sover ju så fint i vagnen. Vi har bara promenerat och njutit och haft det gott. Inga problem!

Vad som är sanning och fiktion i historien stannar mellan mig och Clara…

Annonser

~ av bredablick på 22 juni, 2009.

11 svar to “En fasters funderingar”

  1. Hihi, det bäddar för många hemlisar mellan Clara och faster Mallan i framtiden, tror jag ;)

    Kramen!

  2. Jag skrattar högt gång på gång här mallsan :) Lysande. Bästa fastern in the world – ever! Jag talar för Clara när jag säger att hon är helt nöjd och vill inget hellre än att åka i vagnen med mallan fler gånger :)

    Älskade syster, älskar dig!

  3. Skriv en bok!!! Jag skrattar hjärtligt hela tiden!!!
    Kram mamma

  4. *ler stort*

    Du är allt en bra faster tror jag ;-)

  5. Vad bra du skriver! Satt och fnissade och kluckade om vartannat :)

  6. Hahaha världens bästa!! Du är klockren i din berättelse!!
    kram

  7. Ha ha ha! Vad du e söt! Vilken historia att berätta för lilla Clara om några år! Vilken tur hon har som har en sån go faster! Jäkla ”hells moppers” :))

  8. Vågat att barnvakta en sån liten, liten… Skrattade högt när jag såg dig framför mig i full speed, med hästsvansen i gungning och Clara som håller i för glatta livet för att inte fara ur :D Typ. Faster/moster-skapet är ju väldigt trevligt så tillvida att man kan skämma bort helt hejdlöst utan en tanke på konsekvenserna :D :D :D

    Snart MÅSTE vi få till en exkursion. Jag har spanat ut en ”ny” runda :-)

    KRAAAM

  9. Haha, vilken härlig berättelse! Mycket bra jobbat tycker jag. Men visst är det besvärligt att inte kunna ta ut stegen när man går med barnvagn (har också testat kompisars)…

  10. Ha ha ha ha ha så sött och roligt så det är inte klokt!!!!!!

    Puss

  11. Helt underbart skrivet Malena!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: